MARTINUS
(1890-1981)
presentation
adresser
litteraturlista
------------------------------------------------------------------------
la belle époque 1800-talets sista årtionden är på
många sätt en övergångstid. Graham Bell konstruerar
den första telefonen, Tomas Edison tar patent på den första
glödlampan, Henri Becquerel upptäcker
radioaktiviteten och Henry Ford tillverkar sin första automobil. Industrialismen
är på väg att marschera in i vårt medvetande och det
franska borgarskapets picknick i det gröna kommer snart att hotas av
Picassos bilder och Djagilevs och Stravinskijs baletter.
I närheten av Sindal på norra Jylland levde under den här
tiden en kvinna som hette Else Christine Mikkelsen. Hon arbetade som hushållerska
åt godsägaren Lars Larsen på herrgården "Christianshede".
När hon var 42
år gammal födde hon en son hos sin halvbror, 7-8 km från
Christianshede. Fadern var okänd. En dräng vid namn Mikael Thomsen
sades vara far, men mycket tydde på att det i själva verket var
godsägaren själv. Elses
lille son fick namnet Martinus och han växte upp som fosterbarn hos
sin morbror i Moskildvad. De hade 11 barn
själva, förutom Martinus, men de var alla äldre. Och nio
av dem hade redan flyttat hemifrån när Martinus
föddes.
Det är nu mer än hundra år sedan en av Danmarks stora personligheter
föddes, men vem har egentligen hört talas om Martinus? Det beror
naturligtvis till stor del på att Martinus gjort så oerhört
lite för att höra tala om sig. Inget var honom mer främmande
än att missionera eller pracka på andra sin livssyn. Han menade
att det där
skötte sig själv. De som var intresserade kunde själva läsa
hans skrifter, eller lyssna till hans föredrag.
Utanför Damaskus
Martinus tecknar under ett par årtionden en kosmologi som är
häpnadsväckande både i sin konsekvens och till sitt omfång.
Det finns egentligen väldigt lite i hans yttre miljö som kan förklara
tillkomsten av detta verk.
Martinus bakgrund är enkel. Hans teoretiska studier omfattar den tidens
5-åriga folkskola. Han arbetar som dräng på bondgård,
lärling hos en smed, på en rad olika mejerier, som nattvakt,
brevbärare etc. I långa
tider är han en hängiven amatörfotograf. Han spelar också
piano och violin på amatörnivå.
Ingenting i hans uppväxt verkar vara präglat av någon eldfängd
religiositet. Hans kyrkliga engagemang är närmast obefintligt.
Men han lyckas på ett förunderligt sätt bygga vidare på
den kristna impulsen utan att egentligen förbinda sig med den kyrkliga
traditionen. Det centrala i kristendomen är väl kanske inte så
mycket läran, utan mer Kristus och hans mentalitet, betoningen av kärleken,
den helige ande, detta att Gud tar plats i den enskilda människan.
Det finns en hel del religionsformer där något liknande förekommer,
antikens mysteriereligioner t.ex. Men mysterieinvigningarna rör sig
vid sidan av det vardagliga livet, med speciellt utvalda. Och det bygger
alltid på att de utvalda skall gå i trance, eller försänkas
i skendöda tillstånd. Det bygger alltid på att människan
lämnar sin fysiska kropp och förflyttar sig till ett andligt rike.
Kristus bär med sig budskapet att Gud vill komma till den enskilda
människan.
Hos Paulus sker detta väldigt våldsamt, men det försiggår
inte i en pyramid med magiska proportioner eller i ett tempel som ångar
av eteriska oljor. Det sker mitt i vardagen, på en dammig väg
utanför Damaskus.
Köpenhamn 1921
Från mars 1920 arbetar Martinus på ett mejeri i Köpenhamn.
Genom en arbetskamrat kommer han i kontakt med Lars Nibelvang. Lars arbetar
på dagarna som skribent, på kvällarna som musiker på
Apollo-teatret invid
Tivoli. I slutet av mars 1921 söker Martinus upp honom för att
låna en bok. Detta möte kommer att bli väldigt betydelsefullt.
Martinus lånar en teosofisk bok om reinkarnation och meditation. Han
känner inte till
något om teosofi eller antroposofi, men han tycker att boken verkar
intressant. Onsdagen den 23 mars 1921 sätter han sig tillrätta
i en stol för att pröva meditera. Då sker något underligt.
Han får en känsla av att stå inför något obeskrivligt
upphöjt. Så kommer en liten lysande punkt, väldigt avlägsen.
Punkten blir långsamt större, som om den kommer närmare.
Så småningom antar den formen av en mänsklig gestalt. Han
känner igen gestalten. Den liknar Thorvaldsen
s Kristusfigur. Så blir det helt mörkt. Martinus kan inte röra
sig, han bara sitter där i mörkret.
Så blir det återigen ljust, och gestalten står där
i naturlig storlek, fullständigt levande. Martinus upplever hur gestalten
går in i hans kropp. Han upplever en hel serie elddop. Och han sätter
själv sin invigning i samband med Paulus omvändelse och Jesus
förutsägelser om en helig ande.
symbolerna
Martinus hovedsymbol
Upplevelserna resulterar i att Martinus börjar rita bilder, symboler,
eller andliga "kartor". Martinus börjar försöka
framställa beskrivande texter, eller analyser av bilderna. När
Martinus kommer till klarhet
över att analyserna skall publiceras i bokform förutsätter
både han och Lars Nibelvang att det är Lars som skall skriva,
eftersom han har erfarenhet av det i sitt arbete. Men efter att ha läst
det som sedan skulle bli efterordet till Livets Bog, avböjer Lars och
menar att det är bättre att Martinus skriver sina texter själv.
Det dröjer ända fram till 1928 innan Martinus visar sina bilder
för en skara främmande människor, men då uppmanas han
genast att fortsätta och han får ett välbehövligt ekonomiskt
stöd.
Juli 1932 publiceras första bandet av Livets Bog, bekostad av Bernhard
Löw, den dåvarande ledaren för det Antroposofiska Sällskapet
i Danmark. 1941 kommer det andra bandet, och först efter 28 års
arbete blir verket
komplett, när så det sista bandet publiceras 1960.
livets bok
Rent materiellt består ju en bok bara av svarta tecken på
vita papper. Varje tecken har en viss längd, en viss form. Boken har
ett format, papperet och trycksvärtan har speciella kemiska sammansättningar.
Allt
detta är mätbart och vetenskapligt hanterbart. Vilhelm Moberg
har med stor kärlek talat om den svenska bondens historia. Det finns
enligt honom en alldeles utmärkt bok också i det ämnet om
vi bara har förmåga
att läsa den. Han talar om jordens bördighet, bergarter, växtlighet
och vattensystem. Om vi bara har förmågan att se vad som ligger
bakom landskapsbilden så har vi där en stor källa till kunskap
om det svenska
folkets och bondens historia i vårt land. Nu finns det också
en livets bok. Genom vetenskaplig forskning håller
människan på att lära känna detaljerna i denna bok.
Man håller på att skaffa sig stor kunskap om papperskvalitet,
typografi, trycksvärtans kemiska sammansättning o.s.v. Men den
materiella vetenskapen undviker att säga något om språket
och innehållet i livets bok. På denna punkt menar Martinus att
något nytt håller på att ske. Människan står
på tröskeln till en helt ny medvetandenivå, insikten om
att världsalltet är
levande. Vetenskapens universum är den yttre sidan av religionernas
Gud. Martinus har för avsikt att ge grunderna till en sådan här
livs-vetenskap.
I Martinus kosmologi existerar inte någon motsättning mellan
religion och vetenskap. Livet är kanske framför allt något
vi är, och inte något vi har. När Jesus säger att det
är saligare att ge än att ta, så är det
vetenskap, och inte några naiva drömmar. För Martinus tar
inte livet slut i och med kroppens förfall och den s.k. döden.
Människan befinner sig i utveckling och är i själva verket
på väg att bli en riktig människa. Den helige ande är
något som infinner sig när människan är mogen för
det.
Martinus proklamerar inga övningar eller skolor för att uppnå
kosmisk invigning. Bönen är den högsta formen av meditation,
annars menar han att den förnämligaste andliga skolan är
att söka efterleva nästakärleks-idealet precis där man
befinner sig i det vardagliga livet.
Livets Bog
Martinus ville inte att hans verksamhet skulle resultera i någon föreningsbildning
som skulle kunna markera en gräns där några befinner
sig i, och andra utanför. Därför finns det inte något
"martinus-sällskap" eller något liknande. Han betonade
starkt vikten av att hålla sig fri från fanatism och sekteristiska
belastningar. Meningen var att vem som helst fritt skulle kunna ta till
sig det i hans böcker som de hade störst nytta och glädje
av, och låta resten vara. Martinus har skrivit ett fyrtiotal titlar
som alla är samlade under det gemensamma namnet Tredje Testamentet,
eftersom han ser det som en frukt av den helige andes verksamhet. Martinus
beskriver här en levande kosmologisk världsbild och dess beröringspunkter
med vårt vardagliga liv. Konsekvensen av denlivsåskådning
han tecknar kan bara bli att allt är mycket gott. En text han gärna
citerar är också den ur skapelseberättelsen därGud
konstaterar att "det var mycket gott" (1 Mos. 1:33).
Martinus huvudverk, Livets Bog (Livets Bok), finns översatt till svenska
men utges under sin danska originaltitel. Det första bandet av Livets
Bog, "The Eternal World-Picture I", samt "Logic" finns
översatta till engelska. "Das ewige Weltbild I" finns också
på tyska. Böckerna kan beställas från: Världsbild
Förlag eller Borgens förlag i Köpenhamn.
Under de senaste åren har det publicerats två biografiska böcker
på Zinglersen's Forlag i Danmark. De kan vara ett utmärkt sätt
att bekanta sig med Martinus levnadsöde.
Böckerna heter "Erindringer" och "Martinus
- som vi husker ham".

Evighedslegemet som pryder alle Martinus værker
------------------------------------------------------------------------
adresser:
Martinus Institut, Mariendalsvej 96, DK-2000 Fredriksberg, telefon: 38 34
62 80, fax: 38 34 61 80 e-mail martinus@centrum.dk
Världsbild Förlag, Vasavägen 9, 181 42 Lidingö, telefon:
08-767 38 17
Borgens Forlag, Valbygaardsvej 33, 2500 Valby, telefon: 364 621 00, fax
364 414 88
Martinus på nätet:
Martinus Center
Håkans Martinus-sida
tidningen Ny Kultur
------------------------------------------------------------------------
litteraturlista
Livets Bog 1, 345 s.
Livets Bog 2. 444 s.
Livets Bog 3, 521 s.
Livets Bog 4, 561 s.
Livets Bog 5, 366 s.
Livets Bog 6, 424 s.
Livets Bog 7, 270 s.
Det evige verdensbillede 1, 104 s.
Det evige verdensbillede 2, 130 s.
Det evige verdensbillede 3, 95 s.
Det evige verdensbillede 4, 145 s.
Logik, 270 s.
Bisættelse, 180 s.
Småbøger pa 80 - 150 sidor:
1. Menneskehedens skæbne
2. Påske
3. Hvad er sandhed?
4. Omkring min missions fødsel
5. Den ideelle føde
6. Blade af Guds billedbog. Pinseglans over livet
7. Den længst levende afgud
8. Menneskeheden og verdensbilledet
9. Mellem to verdensepoker
10. Kosmisk bevidsthed. Mental suverænitet
11. Bønnens mysterium
12. Vejen til indvielse. Omkring mine kosmiske analyser. Gavekultur
13. Juleevangeliet
14. Bevidsthedens skabelse. Tanker omkring påske. Julelysene
15. Ud af mørket. Et glimt fra verdensgenløsningen. Getsemane
Have
16. Reinkarnationsprincippet. Universets mælkeveje. Unaturlig træthed.
Gennem verdensaltets tomrum
17. Verdensreligion og verdenspolitik. Jordmenneskets skæbneårsag,
Pilatus, Kristus og Barrabas. Hvorfor skal man tilgive sin næste?
18. Livets skæbnespil. Den store fodsel. Primitiv og intellektuel
gudsdyrkelse, "Dyrets billede" og "Guds billede"
19. Kosmiske glimt. Lavintellektualitet og højintellektualitet. Det
femte bud
20. Meditation. Pa kærlighedens alter. Menneskeheden et med Gud
21. Hinsides dødsfrygten. Det psykiske tempel. Dømmer ikke.
Vejen,
sandheden og livet
22. Livets vej. Mentale faengsler. Den sekundære og den primære
opstandelse
23. De levende vaeseners udødelighed. Åndsvidenskabens nødvendighed,
Primitivitet og overtro
24. Kulturens skabelse
25. Vejen til paradis
26. Djævlebevidsthed og kristusbevidsthed. Udødelighed. Guds
skabelse
af mennesket. Verdenssituationen og "Gudsbillede"
27. Verdensfredens skabelse. Jeg'et og evigheden
28. To slags kærlighed
presentationen är gjord av
Anders Jonsson
aj@algonet.se og tilpasset lidt af Torben
Kehlet torben_kehlet@esperanto.net